Kontrollanten som fick en sällskapsherre till bords
En festlig historia som stod varven (Lindholmen/Aeolus, Kockums/Zephyr) dyrt.

1883 beställde Ångfartygsbolaget Södra Sverige de två ångarna Æolus och Zephyr hos Motala-koncernen. Zephyr byggdes av Kockums i Malmö och Æolus av Lindholmen i Göteborg. Båda fartygen vållade byggnadsvarven stora förluster. Zephyr kostade Kockums 85.000 kronor Æolus gav varvet en förlust på 130.000 kronor. Dessa förluster berodde till stor del på ett kontrakt som gav beställarna alltför stor kontroll över byggandet.

Jag har kommit i kontakt med en liten berättelse om rederiets kontrollant vid byggandet av Æolus. Han brukade komma in strax före elvatiden på förmiddagen. Då var det inte ovanligt att han såg till att man fick riva ut redan färdig inredning, som enligt honom inte höll måttet.
Andra gånger var det riggen som inte passade kontrollanten när han fick se den på ritningen. Då han fick se ritningen på skylighten till systerfartyget Zephyr så var man tvungen att göra om Æolus´ redan färdiga skylight, så att hon fick en som var minst lika fin som systerbåtens.

När kontrollanten fick reda på att Zephyr hade fått fyrkantiga fönster på däckhuset istället för runda ventiler som var färdigmonterade på Æolus så ställde han till med stort bråk för att få det ändrat. Nu hade verkstaden fått nog och man sade absolut nej. Då reste kontrollanten till Stockholm och förklarade att han inte kunde sköta kontrollantskapet, då varvet inte ville följa hans besked och bestämmelser.

Det sägs att anledningen till resan till Stockholm inte berodde på bråket utan att ingen längre ville umgås med kontrollanten. Han hade för vana att efter genomgående inspektionsrunda på cirka en timme, tillbringa resten av eftermiddagen på varvets värdshus.
Varvets ingenjörer, som första tiden hade gjort honom sällskap, tröttnade snabbt på hans pokulerande. Efter att varvet utsett en sällskapsperson (herre?) till den gnälliga kontrollanten, så kunde man fortsätta byggandet utan större störningar.

I slutet av 1884 var Æolus färdigbyggd och gjorde en besiktningsresa förbi Trindelen. Ångaren uppnådde en medelfart på 13,06 knop. Eftersom Södra Sverige-bolaget inte hade behov av ångaren förrän till nästa års seglation, lät man skjuta fram leveransen. 25 mars 1885 utfördes leverans- och besiktningsresa till Vinga och därefter levererades Æolus. Fyra dagar senare gick han från Göteborg till Stockholm.
Befälhavare var då P O Söderqvist.
 
I sin nya hemstad hyllades den vackra ångaren av pressen och hon jämfördes med atlantångare och lustyachter. I slutet av maj sattes hon och systerfartyget in på rutten Stockholm-Kalmar-Karlskrona-Ronneby redd-Malmö-Helsingborg-Göteborg-Kristiania (Oslo). Under uppehållet i Stockholm gjorde systrarna mellanresor till Helsingfors.

Dessa resor skattades högt av helsingforsborna, som förut var hänvisade till och vid resor till Stockholm att färdas runt kusten till Helsingfors och Åbo. Æolus gjorde den första av dessa turer och emottogs med hänförelse vid ankomsten till den finska huvudstaden. Fartyget passerade då på sin rutt förbi fyra av Nordens huvudstäder – dock var endast två riktiga huvudstäder vid den tiden. Æolus förde också 1881 hem Vega-besättningen från Stockholm till Karlskrona efter Nordenskiölds resa genom Nordostpassagen 1878-1880.

Från Æolus till Aeolus
s/s Æolus före 1909.
Ny maskin och ny skorsten
Ny maskin och ny skorsten – men fortfarande Æolus.
Östersjöns vita svan – skulle styrman Carlsson känna igen henne?
Bilder: Ur LENNART FALLETHS samling.
Krigsfångar under första världskriget
Bild: SMM, Fo89937
Krigsfångar under första världskriget mannar reling när
Æolus lägger till i Sverige.


10 november 1886 strandade systerfartyget utanför Smögen, och gick totalt förlorat. 1909 skiftade Æolus rederiflagg från Södra Sverige till Sveabolaget.
Året därefter ersattes de ursprungliga compoundmaskinerna och ersattes med en Doxford-trippel; två propellrar blev en. Hon fick samtidigt ny skorsten. Samma år förde hon för övrigt deltagarna i en internationell geologisk konferens till Spetsbergen och tillbaka.

Något eller några år efter Spetsbergen-resan skiftade Æolus färg från svart till vit och troligtvis namn från Æolus till Aeolus. Fartygets vackra ornamenteringar försvann, aktersalongen belastades med livbåtar och en del av aktern modifierades.
Styrman Frans Oscar Carlsson hade haft svårt att känna igen fartyget.


Under första världskriget fick hon lastrummen ombyggda till logement och sjukrum. 9 augusti 1915 sattes hon i Rödakors-tjänst för utväxling av krigsfångar samt invalidtransporter mellan Sassnitz och Trelleborg. Æolus var dock aldrig något renodlat lasarettsfartyg. Efter tre år återkom hon våren 1918 till Stockholm. Där togs den provisoriska inredningen i lastrummen bort och hon återställdes. Dessutom skedde en fullständig rengöring och desinfektion av fartyget. Under 20-och 30-talen trafikerade Æolus Stockholm-Riga med kryssningar – det talas om Tyskland, Finland, Lettland och Danmark.
Förmodligen låg Æolus upplagd under andra världskriget. På 40- talet sattes hon in i linjen Stockholm-Oskarshamn-Borgholm-Kalmar. Under den tiden blev Æolus en kändis eftersom hon tog dåvarande sessorna och nuvarande kungen till Öland för sommarvistelse.
Under sin tid som passagerarfartyg utgick Æolus alltid från Stockholm.

Æolus kallades under sig aktiva tid för ”Östersjöns stolthet” alternativt ”Östersjöns vita svan”, men det torde vara en subjektiv efterkonstruktion. Det fanns nämligen andra Svea-fartyg som gott och väl kunde konkurrera om skönhetspriset.

När hon togs ur trafik är inte riktigt klart men 1954 såldes Æolus till pingströrelsen. Radio Ibra sände då från en landstation i Tanger. Tanken var att bygga om Æolus till sändarfartyg, men planerna sattes aldrig i verket. Hon blev kvar hemma. I stället adresserades
”Den vita svanen” två år senare till Carl Persson & Söner i Ystad för upphuggning Aktersalongen räddades dock och omvandlades till klubbhus för Sjövärnskåren i Ystad. 1985 – nästan på 100-årsdagen - hann tidens tand ikapp. Rostig och rutten gick aktersalongen till skrot.


I Sjöfartsmuseet, Göteborg, finns haverihandlingarna. Ingen finns under hennes svartmålade tid i Södra Sverige-rederiets tjänst.
här lyder anteckningarna:
24 augusti 1910: Kollision med kaj i Karlskrona.
5 augusti 1910 : Grundstött vid Billen Bay, Spetsbergen
6 september 1910: Kollision med bogserbåt i Köpenhamn.
13 juli 1911: Grundstött vid Kalmar.
Juli 1911: Kollision med kaj i Karlskrona.
Maj 1913: Wire i propellern i Ronneby.
November 1916: Ovanbordsskador.
Juni 1946: Haverier.
1952: Skada å kabel, kollision med skonerten ”Nordia” i Stockholm.
Trots detta; hon överlevde systern med 68 år.

Olav Klemets/Båtologen, kompletteringar John E Persson och Nils Blid

FOTNOT: Varvens förluster motsvarar i nuläge 12,5 milj. enligt konsumentindex, men 193 milj. enligt löneindex (manlig industriarbetare).

Grundstötningen vid Kalmar juli 1911.
Bild: SMM Fo1841522
Grundstötningen vid Kalmar juli 1911. På Aeolus styrbordssida ligger bogserbåten Diana.

s/s Æolus byggd 1884 av Lindholmens Mekaniska Verkstad, Göteborg. Varvsnummer:317.
Dimensioner: Längd 59,49 m, bredd 8,78 m, djup 3,98 m.
Ångmaskiner med 120 hk effekt. Fart: 13 knop. Signalbokstäver: HSGM, SDAK.

 2014-03-17 © Nils Blid design hansensorenhotmail.com