Stockholm, hösten 1915:
Ett telegram anländer från Karlshamn till Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum: ”Jag säljer för 5.000 riksdaler/Albertina Carlsson”.
Därmed inleddes ”affären Aeolus” – en historia som kom att sträcka sig över närmare 15 år.
Bengt Ohrelius, tidigare informationschef på Statens Sjöhistoriska museum, betecknade affären som ”museets stora skandal”.
Han hade ändå inte läst föreningens brev till Albertina 1929.

I centrum stod:
Albertina Carlsson, änka efter styrman Carlsson, ägare till modellen och stadd i ekonomiskt svåra omständigheter.
Föreningen Sveriges Sjöfartsförening, en ideell förening som bildades 1913.
Albertina hade tidigare försökt att sälja modellen till rederier för 10.000 riksdaler till olika rederier men ständigt fått nej. Till slut kom budet från föreningen: Vi köper – för 5.000 riksdaler och betalar ut summan under 1916.

Inköpet av modellen var utan tvekan föreningens största affär under de första åren. 5.000 kronor (= i dag 190.000 kr) representerade en ansenlig summa. För att få ihop den gick man ut med teckningslistor. Uppenbart hade man fått förhandsgarantier till pengarna – men när det kom till kritan hade medlemmarna väldigt svårt att hosta upp slantarna.

I en rad brev till föreningen klagar Albertina över sin nöd och ber om betalning ”emedan jag är i stort behof däraf”.
Föreningen klagar också: ”…men har insamlingen av medel till modellen icke slagit så väl ut, som föreningen från början förmodat, säkerligen till stor del beroende på de oroliga förhållanden som nu är rådande.”

Insamlingen gick på kryckor. Breven till Albertina är fulla av ursäkter och bortförklaringar. Allt hade dock en bra förklaring; under affärens gång pågick första världskriget.
Först den 16 juli 1920 var affären slutligt ur världen – trodde föreningen.

Men så skriver Albertina Carlsson åtta år efteråt ett nytt brev till föreningen:
Kommendörkapten
Herr A Carell
Som jag genom tidningar och tidskrifter sett huru omtyckt och uppskattad min mans arbete blifvit (nämligen modellen af ångaren Aeolus) kände jag mig manad att tillskrifva herrarna några rader. Då mina tankar gå tillbaka till den tiden, då min käre aflidne man under 10 års träget arbete utförde hvad han ansåg vara sitt lifsverk, är det vemodigt att tänka på hur liten ekonomisk vinst, som blef för det stora gedigna arbetet. Jag var ju ändå glad öfver att få modellen såld och är stolt öfver den plats den fått. Jag har ju ingenting att begära, men ändå tänkte jag bedja herrarna i någon mån tänka på mig med en gåfva om än aldrig så liten.
Albertina Carlsson

Albertina Carlsson, omkring 1885-1890. Bilden ursprungligen kopierad på plåt och senare avfotograferad.

Två väninnor sedan början på 1900-talet på utflykt 1938 – Albertina och grannfrun Maria Nilsson. Historien om hur Frans Oscar fick hjärtinfarkt dagarna innan han skulle gå ombord som kapten på Aeolus, härstammar förmodligen från paret.

Del av Albertina brev dagarna före julafton 1917. Jag vill härmed tacka för det erhållna svaret på min skrifvelse och varuti jag ser att den återstående summan 2000 kr: ej kan blifva mig tillsänd i år, utan endast 500 kr. Af hvad jag hört i föregående bref som jag erhållit skulle betalningen för modellen vara på teckningslistor och i så fall förvånar det mig att denna summa ej kunnat

Det blev för mycket för föreningen som plågats av affären under tre och ett halvt års tid. Albertina undervisades i stadgar och regler i ett brev som avslutades med uppmaningen att skriva en ansökan till föreningens årsmöte.
Så måste ha skett därför att årsmötet avslog hennes ansökan. I ett tämligen brutalt brev underrättades Albertina om beslutet. Brevets andemening: Ni skall inte klaga, fru Carlsson.

• Vi kan inte betala för det i tidningarna uppgivna fantasivärdet. Visst  överstiger tillverkningsvärdet betydligt priset Ni fick. Men tillverkningspris och handelspris är inte samma sak – och definitivt för kuriosa.

• Ni fick 5.000 kronor för modellen, som då hade en köpkraft motsvarande   8.000 kronor. Ni har inte gjort någon dålig affär.

• Det kan tänkas att någon styrelseledamot kan tänkas ge Er något. Då måste ni först begära medellöshetsintyg av kyrkoherden, som kan framläggas inför styrelsen

 (Medellös är synonym med fattig, obemedlad, barskrapad, pank.)
Det finns anledning att kommentera ovanstående:
Att kalla en Sjöhistoriska museets praktmodeller för kuriosa tyder på frustation. Modell hade varit väl täckande ord.
När affären gick in i sitt andra år, 1917, var föreningen skyldig Albertina 3.700 kr, som skulle ha betalts året innan. Vid årets slut var föreningen skyldig 1.500 kronor, vilket ger ett snittpris 1917 på 2.200 kr och 442 kronor i minskad köpkraft (konsumentindex). Motsvarande 1918 75 kronor – totalt alltså 517 kronor (= i nuläget 19.655 kr).
Räknar man som föreningen gjorde förlorade i praktiken Albertina 4.361 kronor. Det motsvarar i nuläget 165.790 kronor.
Bengt Ohrelius skandalaffär var ännu värre.
Under hela den här affären förändrades landet dramatiskt. Exempelvis ersatte skrivmaskinen bläckpennan i föreningen, 1906 års stavningsreform slog igenom – fv, hv och dt blev v och d.

Vem var då Albertina?
Kalla fakta berättar: Hon föddes 1 augusti 1861 med efternamnet Andersson i Karlshamn och avled 77 och ett halvt år senare. Hon gifte sig med Frans Oscar Carlsson 8 mars 1897 och kom därefter att leva i liv som sjömanshustru – först med maken till sjöss, sedan bredvid modellbyggarbordet och slutligen 37 år som änka.
Men man vet lite mer.

Hon sattes i privatskola vid tio års ålder. Hennes betyg finns fortfarande kvar (Blekinge Sjöfartsmuseum):
Fröken Albertina Mathilda Josefina Andersson född 1861 1 augusti har varit i min privata skola 3 år, har begangnat undervisningen flitigt och kan läsa innan och utantill väl.
Hon slutade 1874 I öfrigt uppfört sig frejdigt (?) och lydigt. Jag önskar henne ett öppet hjerta att taga emot Guds nåd, sanning under den nu tillämnade beredelsetid.
Karlshamn den29 januari 1877
Anna C. Otterström

1980 träffade skrivaren av dessa rader Hjördis Nilsson i Göteborg. Hon växte upp så nära Albertina man kan komma. Makarna Carlsson hade inga barn – barnen var grannens och det var hos grannen Maria Nilsson Albertina tillbringade stor tid under den tioåriga modellbyggartiden – och senare med för den delen. Hon hade i övrigt få vänner.
Hjördis berättade att hon var en dam ut i fingetspetsarna, över huvudtaget en mycket ovanlig kvinna; ”hjärtegod, innerlig”. Albertina var noggrann med sin klädsel – alltid finklädd. Breven ovan berättar om en hustru som var stolt över sin mans arbete.

Hon skötte sin del av fastigheten själv i så stor utsträckning hon kunde. Ibland fick hon hjälp av grannarna Martin och Maria. Albertina anlitade ingen hjälp utifrån.
Hjördis Nilsson berättade också att hon hade ett klart minne av hur Frans Oscar var som barnvakt när Hjördis satt i barnvagnen i trädgården. Han byggde modellen medan fönstret var öppet.
Albertina lämnade efter sig en bankbok med 3.765 kronor som innestående kapital, och ett hem som till stora delar sparats tack vare grannsonen Georg Nilsson och dennes son Rolf.

Historien om hur Frans Oscar hade som dröm att bli kapten på Æolus men fick hjärtinfarkt strax innan han skulle gå ombord och då började byggde modellen på mer än heltid, härstammar med största sannolikhet från Albertina och Maria, livstids väninnor sedan 1900-talets början...

Nils Blid