Kapten A P Schwancks berättelse
Den 8
oktober 1888 hålls sjöförklaring inför kejserlig tyska v
Konsuln av tyska ångaren SPICAS (LMBS) besättning i
Carlshamn. Fartyget hemmahörande i Flensburg, Tyskland.
Befälhavare: A P Schwanke. Besättningen i övrigt vid
sjöförklaringen fyra man, samtliga från Danmark.
Sedan
vi den 3 oktober, med trälast från Sundsvall till
Harking som destinationsort, hade afseglat, påträffade
vid den 7 oktober kl. 9 f.m. vid Hammern (Hammeren på
nordvästra Bornholm) svenska tremastade skonerten
FREDRIK från Bollsund förd af Kapitain J O Eriksson på
resa från Finland till Faaborg, lastad med bräder, med
hissade nödsignaler.
Sedan
vi ångat till skonerten och Kapitainen begärt hjelp,
funno vi fartyget fullt med vatten, flytande på lasten,
förde med ångarens manskap bogsertrossen ombord, emedan
skonertens besättning var så fullständigt utmattad att
de ej ens kunde emottaga densamme, lemnade assistens med
mitt folk och bogserade fartyget till Carlshamn, hvarest
vi ankrade den 8 oktober kl. 9 f.m.
Derefter framlemnade Kapitainen skeppsjournalen ur
hvilken följande ställen tydligt blefvo upplästa.
Den 7 oktober kl. 9 f.m.
Stormartad vind, hög sjögång Hammaren i SO, anträffade
derstädes svenska tremastade skonerten FREDRIK lastad
med bräder, full af vatten drivande på lasten, densamma
hade hissad nödsignal, höllo ned på fartyget, Kapitainen
begärde hjelp, utsatte derefter vår båt och förde vår
lodlina, vid hvilken vår ståltross var fästad, ombord,
för att med densamma hala ståltrossen öfver.
Folk på
skonerten voro dock så utmattade, emedan desamma under
flera dagar ej sofvit, ej heller fått mat eller dryck,
att de icke ens kunde inhala det lösa af lodlinan, att
vi sågo oss nödsakade besätta skonerten med vårt
manskap, halade derefter stållinan ombord och gjorde
samma fast vid fockmasten samt förde sedan proviant
varmt kaffe jemte färskt vatten ombord. Styrmannen jemte
2 man stannade där som besättning emedan manskapet var
oförmöget uträtta något.
Då det
nu var omöjligt släpa skonerten emot den höga sjön till
Ystad, beslöto vi styra till Carlshamn. Fartyget
arbetade hårdt, efter att hafva släpat omkring ½ timma
kom fockmasten ned, fastsatte därefter bogserlinan vid
pallstyttan (pallstötta = del av förstäven under
bogspröt), hvilken jemväl brast efter kort tid.
Derefter fastsatte bogsertrossen om spelet och beting
(se nedan), surrade samman medelst trasor och styttor
till stormasten, släpade sedan vidare, tills vid 3-tiden
på e.m. vår bogserlina brast tvenne gånger kort efter
hvartannat, nu förde vi våra kabeltrossar ombord och
fastgjorde dessa båda vid stor- och mesanmasten,
bogserade därefter vidare och kommo på aftonen kl.11.30
i närheten af Carlshamn där vi ankrade på 16 famnars.
Skonertens besättning bestående af 3 man skaffades
ombord till oss, de voro knappast i stånd att gå och en
af dem måste bäras ombord. Kapitainen vägrade lemna
fartyget, höllo vakt med 2 man.
Måndagen den 8 oktober kl. 6 f.m. rodde vi med vårt
manskap till skonerten för att lyfta ankaret, sedan
detta blifvit verkstäldt kl. 8.30 återvände vårt
manskap, med undantag av andre styrmannen hvilken
tillsammans med en lots stannade ombord på skonerten,
till ångaren lyfte ankare och ångade under assistens af
en lots med skonerten på släp till Carlshamns hamn,
hvarest vi ankrade kl. 9.30.
Sjöförklaringen undertecknades efter sedvanlig
förklaring, på heder och samvete, av fem man från
ångaren SPICA med kapten A P Schwanck i spetsen